De flesta har säkert någon gång (kanske i dagis eller i skolan?) provat på att korva ihop en kruka. Det vill säga rullat ut långa korvar av lera som lagts i ringar ovanpå varandra och på det sättet byggt upp en kruka eller skål. Egentligen heter tekniken ringling. Men här i Finland kallar vi det ofta för korvteknik från finskans makkaratekniikka.

   Den här krukan är uppbyggd med den tekniken.

Jag har lärt mig några saker beträffande ringling:

• Man kan rulla rätt så tjocka strängar som man plattar ut, det går snabbare att bygga upp höjd på det sättet.
• Man kan rita krukans profil på ett tjockt papper, och sedan klippa ut den och hålla upp den som en mall mot arbetet för att kolla att det blir symmetriskt och inte lutar åt något håll…
• Det går lättast om man har en kavalett under arbetet, d.v.s. en snurrande skiva
• För täta fogar: antingen ruggar man upp ytan med en tandborste eller pinne, eller så kan man platta till övre sidan på korven/strängen och övre delen av den blivande krukan, så de passar ihop.
• Man kan släta ut ringarna med baksidan av en sked eller fingrarna
• Genom att klappa på krukans väggar med en stekspade av trä får man lätt en slät och fin yta.
•  Kantskärning görs med nål, inte kniv

Kantskärning. Läraren Sonja visar hur jag skär kanten jämn, innan jag monterar på en extra ring på utsidan som avslut.

En tandborste kan vara ett bra redskap. Själv gillade jag bäst metoden att platta till kanterna på korvarna som möts så att de ”passar ihop”, som på de översta fotona. 

Illustrationerna är från boken ”Självhushålling” (The complete book of Self-Sufficiency) av John Seymour, en lustig bok utgiven första gången år 1976, som beskriver allt från vinframställning till korgflätning, odling, jakt, lagring av grönsaker, djurskötsel, drejning m.m., m.m. Allt man behöver för att (över)leva…

Ringlade krukor. Den ena har jag dekorerat med järnoxid, den andra är sotglaserad. I den svarta ska jag plantera en vit Margerit eller vit pelargon. I den andra…vet inte…kanske en chilipaprika?

H:Anni