Besökte Lakrits & salmiakfestivalen på Skatudden i Helsingfors idag för första gången. Det var sött och gott, intressant, mycket godis överallt som man fick provsmaka och en del sidoprodukter så klart.

Vi smakade på finsk, svensk, dansk och isländsk lakrits. Här några glimtar in i lakritsvärlden. När jag inte tryckte in en massa godsaker i munnen kom jag faktiskt emellanåt ihåg att ta några bilder.

En av våra favoriter blev snabbt svenska Haupt med sina ljuvliga lakritskulor. De tillverkar också lakritsglass. Här ska strax skapas ett litet glassmästerverk…

Lakritsmjukglass som pudrats med rödbetspulver och nu får en topping av frystorkad balsamico.

Pricken på i:et är en röd lakritskula överdragen med smaken ”Höst”, dvs rödbeta, vit choklad och balsamico.

Mmmm – en smaksymfoni av sött och syrligt, med lyxkänsla! Det var en kul upplevelse för 3€, mycket spännande och annorlunda.

Finska Valio fanns också på plats och de delade ut små gratissmakprov av de nya glassorterna Lakrits-Auraost (mögelost) och Salmiak-Chili. Den sistnämnda skulle ha intresserat oss men köerna var så långa så vi hoppade över den.

Panda, liksom många andra fabrikörer på plats t.ex. Johan Bülow och Nuts’N More, tillverkar också lakritskulor med olika smakers överdrag. Jag och dottern som var med mig måste så klart smaka på alla olika sorters kulor!

Syrsor och gräshoppor är stort i Finland just nu. Också i godstillverkningen har man hoppat på trenden. Vi smakade på Halvas syrslakrits, som var färsk, saftig och god, men den gav ingen extra smakupplevelse på grund av syrsmjölet. Vi kunde i alla fall inte urskilja någon annan smak än lakrits.

Provsmakning av Muurahaiskauppas salmiaksgräshoppor. De ville veta vilken av de tre blandningarna som var godast och bad att folk skulle rösta.

De här bullarna från Hiekkakakku åt vi med ögonen. Mycket läckra – gjorda av nån slags miljövänlig massa som hantverkaren själv hade uppfunnit, alltså inte Fimolera.

Mera läckra smycken.

Åååå- barndomens piratpengar! Och bilar! I smyckeform.

Den här gick att äta, men var bara till påseende. Den hade varit med i festivalens baktävling.

Första pris i baktävlingen hade gått till denna kreation.

Också en fantastisk kaka!

Obligatorisk lakritsselfie på slutet. Kände mig som Willie Wonka.

Sammanfattningsvis var festivalen en trevlig upplevelse, och problemen arrangörerna kritiserats för tidigare år med trängsel och för små utställningsutrymmen var åtgärdade (nu 2500 kvm stor mässa). Lite fler utställare hade jag ändå väntat mig  – trots att de var många redan nu, ca 35- men antar att programmet breddas från år till år och att festivalen inte vuxit färdigt ännu.