Jag har börjat studera till keramikartesan vid Axxell i Överby, och läraren Sonja Evertson har uppmanat oss elever att dokumentera det vi gör. Tänkte att då kan jag dokumentera det här på bloggen, kanske det kan vara till glädje för någon annan också?

När jag var liten brukade jag gräva upp blålera från vattenbrynet vid sommarstugan som jag formade till ”kanonkulor” som fick torka i solen. När de var torra kunde man kasta dem på fienden. Mina egna barn tyckte sedan att de var otroligt uppfinningsrika när de kom på samma sak: ”Titta mamma, här finns lera som man kan forma till bollar!”……

Bollar var också det första vi gjorde i keramikskolan.

Rödleraföremål med möster i primitiv stil av järnoxid, d.v.s. rost.

”Tumning” heter en s.k. primitiv teknik. Vi övade oss på att göra bollskålar som vi tummade ut i tysk rödlera. Tanken var att vi skulle försöka få bollens väggar jämntjocka, eller snarare -tunna, och hålet där tummen går in så litet som möjligt. Det är inte så enkelt som det låter. Efter den övningen fick vi sedan fritt forma skålar, ihåliga bollar och ägg och annat med samma tumningsteknik. Jag tummade fram ett ekollon och någon slags skalbagge (förutom skålen och bollarna med röda prickar som syns bak på bilden ovan).

Odekorerade och obrända föremål

Föremålen dekorerades med svart eller röd järnoxid. En halv tsk järnoxidpulver blandas ut med en tsk vatten till en pasta som man kan måla med.

Penselmålade blad.

Man kan måla med en pensel, en sticka eller – om man vill testa sättet som bykvinnorna i Iran traditionellt har målat på – med en liten hopvirad tygbit, som doppas i järnoxidfärgen. I bränningen mörknar järnoxiden till mörkrött eller t.o.m. svart.

Enkelt. Sedan trycker man bara fram en kruka med tummen… 

Tanken är att en del av våra övningsföremål ska brännas på äkta primitivt sätt ute i en grop. Vi får se hur det går och hur slutresultatet ser ut. Det lär ska vara stor risk att de spricker. Särskilt om man inte lyckats göra väggarna jämntjocka, eller om det blir för stora kast i temperaturerna. Fortsättning följer…

H: Anni