År efter år har jag kört förbi samma självplocks-majsodling på väg västerut till stugan. Varje höst har vi tittat på den uppblåsta megakolven genom bilfönstret och tänkt ”man borde någongång stanna där och plocka…”. Äntligen blev det av!

Det var en fin fredag kväll, solen sken över majsfältet.

På väg mot majsfältet. Lucky är med.

Lucky parkerades vid sidan om. Ville ju inte att han skulle lyfta på benet mot majsen som någon ska äta…

Erik plockar. Jag frågade damen som vägde och tog betalt hur man ska plocka och hur man vet att majsen är färdig? Hon sa: ”Den är nog mogen och det är bara att plocka!” Det vill säga bryta loss kolven, som växer ganska lågt nere,  från stjälken. 

Vi lämnade blasten på och det var inte så fiffigt, då väger det ju mer. Man borde skala av allt extra före vägningen. Men damen som sålde beaktade det i priset och gav oss en kolv på köpet. Det blev 6€ för 5 kolvar. 

Läste senare på nätet att majsens ”skägg” – alltså det bruna trasslet i ändan- ska vara mörkt, då vet man att den är mogen. Och om kolven är vit istället för gul i toppen när man skalat den betyder det att den är lite omogen. Då kan man skära bort den biten av toppen.

Sen var det bara att skala och koka. Koktid för färsk majs är 4-5 minuter. Majsen läggs i kokande vatten och kokas utan lock. Vi åt den med salt och smör. Det var otroligt gott – en delikatess! Helt annorlunda än vakuumförpackad, förkokt eller burkmajs.

Förberedelser. Majsen kokar – sen mysig stugmiddag med paj, rykande färska majskolvar och lite vin.