I går gjorde jag tillsammans med ett dussin blivande keramiker en liten rundtur i det alltid lika mysiga Fiskars. Vädret var uselt, men det gjorde inget. Änderna cirklade glatt kvackande runt i det forsande vattendraget och de välskötta, gamla byggnaderna tornade upp sig genom snöslasket när vi småsprang mellan dem.

Vi besökte Kyllikki Salmenhaara–utställningen (bilden nedan), Riitta Talonpoikas keramikshop och familjen Paateros keramikverkstad.

Keramikkonstnären Kyllikki Salmenhaara, som skulle ha fyllt 100 i år, jobbade bl.a. för Arabia och var en av banbrytarna inom branschen i efterkrigstida Finland. Hon vann flera fina priser utomlands och bidrog till att göra finländsk formgivning berömd.

Salmenhaara med vakthunden Vahti, som hon tog med sig hem från Taiwan, efter att ha tillbringat åren 1961-1963 där med att starta en modern keramikerutbildning i landet. År 1963 kom hon hem till Finland då hon fick tjänsten som ansvarig keramikutbildare vid Konstindustriella.

Ateneums keramikverkstad på 1920-talet under ledning av A.W. Finch. Samma drejskivor lär ska ha använts då Salmenhaara började undervisa 1963.

Stengods med chamotte. Salmenhaaras verk är unika.

Kyllikki Salmenhaara var temperamentsfull och  visade tydligt om hon gillade någon, och lika tydligt om hon inte gjorde det, berättade Salmenhaaras elev, keramiker Karin Widnäs, som är en i arbetsgruppen bakom utställningen. Kyllikki var en krävande lärare som ”sparkade” sina elever framåt, sade Widnäs. Om elevens arbete inte nådde upp till önskvärd standard kunde hon slänga det i golvet…

Fat med oxblodsglasyr. Inte enkelt att åstadkomma och ett bevis på yrkesskicklighet, då det sker genom reduktion, d.v.s. syretillförseln stryps medan glasyren är flytande. Oxblodsglasyren innehåller kopparoxid eller -karbonat.

Salmenhaaras stämplar. På grund av en olycka i arbetet – hon skar sig i handen på ett rakblad som fanns i massan – blev det smärtsamt för henne att själv dreja och bearbeta lera, så till slut ägnade hon sig enbart åt undervisning.

Prickigt och grafiskt

Från Salmenhaaras dova 1960-tal till färggrannare modern tid:

Riitta Talonpoika ställer ut och säljer sina unika keramikföremål i sin studio i det s.k. Magasinet i Fiskars, som vi också besökte.

Vårt gäng bland hyllorna. Det hördes många ”ååh, snyggt!” och ”hur månne hon gör det här?”

Talonpoika berättade att hon använder allt från tandläkarredskap till vax och bollspruta då hon arbetar fram sina mönster.

Unika drejade koppar

Engobeprickar ger trevligt knottrig yta att känna på.

Delar ur sympatiska serien ”Ötökät”

Paateros keramikverkstad

Paateros tillverkar brukskeramik av alla slag: koppar, skålar, kannor, ljusstakar, äggkoppar, servettringar, krukor m.m.

Den koboltblå violkoppen är kanske verkstadens signaturprodukt. Här demonstrerar  Anneli Paatero hur hon målar violen med några snabba penseldrag. Hon har ännu inte tröttnat på att måla violer, utan säger att det alltid är roligt. Maken Risto Paatero gav oss en intressant inblick i verkstadens uppkomst, historia och produktion.

Några vana penseldrag, sen klart för glasering och bränning.  I bakgrunden skymtar den grå gasugnen där alla föremålen bränns. /Anni