Jag begav mig till butikens frysdisk i jakt på färdiga kakor att dekorera och lyfta till en ny nivå. Här kommer mitt bidrag – en version på tårta som stressade mammor fixar till på 10-15 minuter.

Den här humlekakan är perfekt att sjunga upp ett födelsedagsbarn med, eller att avnjuta annars bara, t.e.x. i trädgården, som vi gjorde. Barnen fick fungera som provkaniner. Jag hittade en fryst kaka som jag gillade den gula färgen på. Smaken visste jag ingenting om i förväg, annat än vad det stod på förpackningen så klart: ”Almondy”, och ”Lovely Lemon Curd med frisk citronkräm och fräsch mousse”. Men jag visste genast att jag ville göra en humla. (Andra alternativet skulle ha varit en glad sol)

Förutom den färdiga frystårtan använde jag:

• lakritssås (men man kan använda svart strössel i stället)
• två 100 grams vitchokladplattor
• lösgodis: 2 platta ägg, en rödsvart döskalle

Jag började med att skära ut vingar ur den vita chokladen. Det lyckades bra och var enklare än jag trodde! Bara rista in konturerna med en liten, vass kniv, och skär sedan i konturerna några gånger, djupare ner för varje gång. Jag använde en kräftkniv för det var den jag råkade få i handen, och det funkade bra. Se bara till att ha tunna chokladplattor.

 Med en annan kniv med tunnare och vassare blad ristade jag in lite streck i vingarna också, för att få dem att se mer ”äkta” ut.

Sedan var det bara att ta fram tårtan ur frysen, lägga upp den på ett stort fat, hälla på några ränder av lakritssåsen och dekorera med godis. Ögonen gjorde jag av platta godisägg som jag klippte bort gulorna från och satte svarta pupiller på. Munnen klippte jag ut ur den röda delen av en rödsvart dödskalle och pupillerna ur den svarta delen.

Så här mycket godis behövs inte, endast två ägg och en skalle, men det gick nog åt ändå.

Nästan klar, men munnen saknas trots att det inte syns.

Det var vackert väder, så vi tog ut tårtan i trädgården. Det såg ut som ett barnkalas….

Den hade strykande åtgång! Barnen gillade smaken jättemycket, och jag tyckte också om den, men den var nog i sötaste laget för mig. Nöjde mig med en bit, men barnen tog flera. Citronen och lakritssåsen passade fint ihop, men sött var det som sagt. En dryg tårta, som trots det lilla formatet räcker till många (just för att den är så söt). / Annika

P.S. Efteråt kom jag att tänka på att det skulle ha gått lika bra – om inte bättre-  att göra humlans svarta ränder med lakritsströssel eller Turkisk Peppar-kross.